Äventyrare, revolutionär, rebell och hjälte
Quote of the week
“I offer neither pay, nor quarters, nor food; I offer only hunger, thirst, forced marches, battles and death. Let him who loves his country with his heart, and not merely with his lips, follow me.”
— Giuseppe Garibaldi
När vi närmade oss norra delen av Sardinien stannade vi ett par dagar på ön La Maddalena, en vacker lugn plats, förutom stormen som drabbade ön när vi var där. Vi tog det lugnt ett par dagar tills vinden lade sig. Vårt mål, innan vi skulle ta båten tillbaka till fastlandet, var att besöka grannön Caprera, lättillgänglig via en bro. Det är en vacker, ännu lugnare ö, och en gång Guiseppe Garibaldis hem. Det är han som är gömd under titeln. Han verkade ha varit en exceptionell man som under större delen av sitt liv kämpade för Italiens enande.
Garibaldi - revolutionären och hjälten
Giuseppe Garibaldi (1807–1882) var en italiensk general, nationalist och nyckelperson i Italiens enande. Född i Nice, som då var en del av det franska imperiet, formades hans tidiga liv av havet, ett arv från hans far som var fiskare. Garibaldi valde den militära banan där han mötte de revolutionära idéer som skulle bli hans livsgärning. Han gick med i Unga Italien-rörelsen, ledd av Giuseppe Mazzini, en annan entusiast som trodde på ett enat Italien. Italien var på den tiden under österrikiskt och bourboniskt styre. Garibaldis handlingar ledde till en dödsdom och han var tvungen att fly för sitt liv. Han reste till Sydamerika där han blev en hyllad frihetskämpe, särskilt i Brasilien och Uruguay.
Ganska snart nådde Garibaldi berömmelse för sina militära färdigheter och orubbliga engagemang för republikanska ideal. Han gifte sig med Anita Ribeiro, en brasiliansk frihetskämpe som skulle följa med honom på kampanjer och blev en symbol för mod och lojalitet. Tillsammans kämpade de för Uruguays självständighet under inbördeskrig, vilket stärkte Garibaldis rykte som en revolutionär ledare.
1848 återvände Garibaldi till Italien och gick med i rörelsen som kämpade för ett fritt Italien, utan österrikisk kontroll. Även om dessa tidiga uppror var misslyckade, gjorde Garibaldis erfarenhet, färdigheter och taktiska briljans honom till en nationalhjälte. Hans största ögonblick kom 1860 med framgången och den följande berömmelsen i och med hans kampanj för ett fritt Sicilien. Mot alla odds erövrade expeditionen Sicilien och Neapel och detta var en viktig seger och början på vägen för att förena södra Italien med norra delen.
Hela Garibaldis liv var inriktat på ett enat Italien och en önskan att se Rom som dess huvudstad. Det ledde till konflikt med de påvliga staterna och deras allierade, fransmännen. Hans passion för saken inspirerade en generation av patrioter och ledde till hans rykte om italiensk nationalism och hjältemod.
Under senare år fokuserade Garibaldi på politik och arbetade för sociala reformer, inklusive kvinnors rättigheter, allmän rösträtt och förbättrade arbetarrättigheter. Han tillbringade sina sista dagar på den hacienda som han byggde på ön Caprera. Han dog här 1882 och vilar på gravplatsen i trädgården med sin familj.
Garibaldi levde för att se ett enat Italien och är ihågkommen som en av hjältarna i det så kallade Risorgimento. I det fransk-preussiska kriget 1870 var Frankrike tvungen att skicka iväg sin armé från Rom, och utan den fick påven ge efter. Med hjälp av greve av Cavour, då Piemontes premiärminister, och Giuseppe Garibaldi var enandet ett faktum. Kung Victor Emmanuel II blev den förste kungen av Italien, och Rom blev Italiens huvudstad 1871.
Idag är Garibaldi ihågkommen som en revolutionär hjälte och "den italienska nationens fader", hedrad för sin roll i att forma det moderna Italien. Efter alla revolutionära år var det svårt för honom att slå sig till ro. Tiderna förändrades och rebellåren var något i det förflutna. Jag tror att han lyckades hitta sin frid i det vackra hus han byggde, som påminde honom om Sydamerika och hans första fru. Han var nära havet, en plats som var en viktig del av honom. Utsikten från huset och trädgården är lugn och solig. När han gick ut ur köket om morgonen (bilden nedan) och såg utsikten måste han ha känt att en bra dag låg framför honom.
Huset är numera museum och definitivt värt ett besök om du är i området. Det är vackert att gå runt i trädgården och det är en avskild plats där vem som helst kan finna sitt lugn.
Vilken vacker plats. Så mkt nytt jag gick veta om hans liv. Tack 🙏🏻