Avkoppling ...
... och lugna dagar
Veckans citat
Att inte göra något är bättre än att vara upptagen med att göra ingenting.
Lao Tzu
Hur vackert det är att inte göra någonting och sedan vila efteråt.
Spanskt ordspråk
Hej,
Hoppas ni haft en skön påsk och fått tillräckligt med vila. Ibland behöver man återhämta sig, även om man är pensionär. Eller kanske just då. Pensionärer verkar vara upptagna med både det ena och det andra. Härligt, naturligtvis. Äntligen har man tid att ägna sig åt det man vill.
Vi tillbringade fyra dagar i Venedig härom veckan. Vi gick 45 km runt denna stad som man tror inte är så stor, men i själva verket är större än man tror. Mycket gränder, kanaler, broar och lite större vägstråk som alla leder till Rialtobron och San Marco-platsen. Underbar stad, och mer om den i kommande brev.
Att organisera sig
Det finns så mycket att se i Venedig att det gäller att vara organiserad. Om man som vi gärna går på museer och palats gäller det att hitta ett turistkort som täcker inträdena. På turistbyrån erbjöds två varianter: 3 museer och ett par kyrkor, eller 16 museer och kyrkor. Mannen frågade hur länge vi skulle stanna och när vi sa “tre dagar” så föreslog han passet med 3 museer. Med andra ord, känner han oss inte alls. Naturligt eftersom vi är turister. Vi är mer de personer som besöker 5 museer på en dag. Alltså bestämde vi oss för det största kortet, som dessutom var giltigt i 6 månader, så det finns chans att komma tillbaka.
Vi började med Naturhistoriska muséet som vi ganska snabbt gick igenom. De hade en underbar liten restaurang där vi intog en lätt lunch på terrassen och tittade ut över kanalen. Var man än är har man så vackra utsikter. Stärkta av maten tog vi oss till närliggande Palazzo Mocenigo. En gotisk byggnad från 1600-talet, uppkallat efter familjen Mocenigo som byggde det. En del av medlemmarna i familjen blev doger (mellan 1414 och 1778) något av det finaste man kan bli i Venedig. Ett vacker, och ganska typiskt venetianskt palats. På bottenvåningen finns alltid en öppning som användes förr i tiden när man kom med gondol till husen. Familjen bodde till ganska nyligen i huset, men nu är det museum. Vackert dekorerade rum med takfresker, målningar och andra konstföremål. Vi hade hört att Lord Byron tillbringade några år här, men det visade sig vara ett annat av Mocenigos palats och det är en helt annan historia … för en annan dag.
Att äta
Var äter man bäst i hela världen? Jag tror det måste vara den italienska maten. Vi besökte lite olika restauranger och allt var gott. Kanske beror det lite på inredning och trevlig personal. Första kvällen besökte vi en restaurang som Martin hade hittat en rekommendation till; Trattoria Rivetta. Underbar liten familjerestaurang nere vid en av kanalerna i närheten av Markusplatsen. Vi fick vänta en halvtimme på att få ett bord, men det var det värt.
Andra kvällen hittade vi en lite restaurang på en bakgata. När det var stängt syntes det inte ens att det var en restaurang, bara en stor trädörr. Även detta en populär restaurang, men vi hade lärt oss tricket att boka bord. Vi var dessutom där när det öppnade. En enkel, men mycket trevlig restaurang som snabbt blev fullsatt.
Resten av tiden slank vi in på ställen när vi kände för det. Även museirestaurangerna/kaféerna har bra utbud och vackra omgivningar.
Att dricka
Även när det gäller dricka så hittar man det bästa i Italien, vare sig det är en cappuccino, espresso, prosecco eller ett glas vin. Vi besökte två barer/kaféer runt Markusplatsen, Caffé Florian och Caffé Lavena. Gamla, vackra kaféer som haft berömda gäster hos sig.
På Café Lavena brukade Richard Wagner titta in varje dag när han bodde i Venedig. Han tog en kopp te eller en cognac på övervåningen där ett bord var reserverat för honom. Där satt han och tittade ut över piazzan. Antingen pratade han med innehavaren och skaparen av kaféet, Carlo Lavena, eller hade han sällskap av sin fru, Cosima och sina döttrar. Eller av svärfadern Franz Liszt när han var på besök. Bord och stolar finns bevarade på kaféet, fast när vi frågade om vi fick titta på dem, sa de att de höll på att restaureras.
Wagner tyckte om ensamheten och beblandade sig sällan med alla de människor som besökte kaféet. Enligt Wagners biograf, komponerade han delar av Parsifal här, samt en duett mellan Tristan och Isolde. Det sägs att även Liszt blev inspirerad till några av sina vackraste pianokompositioner här.
Under sin första sejour i Venedig i augusti 1858, skrev Wagner till Liszt:
“Life in big cities has become completely unbearable for me, mainly because of the din of carriages that infuriates me. Now everyone knows that Venice is the calmest city, I mean the quietest city in the world and that is why I have decided it is absolutely the place for me.”
Och, här satt vi och insöp atmosfären från de stora kompositörerna och musikerna som besökte platsen. Till detta en fin utsikt över Markusplatsen. Mycket bättre än turistfällan Harry’s Bar som jag skrev om i förra brevet.
Denna vecka på min blogg
För den som är intresserad av böcker, har jag publicerat tre bloggposter sedan sist.
Short reviews from March reading
Vi hörs nästa vecka.