Byzantium
Quote of the week
Writing for children is as easy as describing the history of the Byzantium in three words.
Mo Willems
Hej,
När man reser runt i Grekland kan man inte låta bli att lägga märke till att landet är en blandning av olika kulturer. Inte överraskande, med tanke på den historiska bakgrunden. Här finns lämningar från antikens Grekland, hellenismen, romartiden, Bysans och Osmanska riket. Dess självständighet kom i början av 1800-talet. Det är alltså svårt att säga att Grekland är ett typiskt västeuropeiskt land till exempel. Här finns även traditioner från turkisk och nordafrikansk kultur, vilket gör det till en härlig blandning. Den här veckan ska jag prata om besök i två bysantinska byar som verkligen är magiska.
Bysantinska riket är en historiografisk term för det romerska kejsardömet under medeltiden med Konstantinopel som huvudstad. Termen avser generellt den östliga fortsättningen av det romerska riket efter antiken, sedan Konstantin I/den store valt Nova Roma (som senare döptes om till Konstantinopel) till huvudstad och på så sätt flyttat rikets centralmakt från Italien till dagens Grekland och Turkiet. Det benämns även som det Östromerska riket (latin: Imperium Romanum Pars Orientalis) eller Östrom, då syftande på att kejsardömet mellan 286 och 480 periodvis var delat efter två kejserliga hov, det östliga med centrum i Konstantinopel och det västliga med centrum i Mediolanum och senare Ravenna.
Efter Västroms fall 476 och upplösningen av titeln "västromersk kejsare" 480 var Östrom det enda kvarvarande romerska riket och var då känt i omvärlden och av sig självt som Romerska kejsardömet (latin: Imperium Romanum, grekiska: Basileía tôn Rhōmaíōn), förkunnat av kejsaren Zeno. I traditionell europeisk historieskrivning har riket under den här tiden och framåt sedan 1500-talet generellt kallats för det Bysantinska riket eller Bysans för att skilja på antikens romerska rike och den medeltida stat som växte fram ur det. (från Wikipedia)
Mystras
Mystras ligger strax utanför den klassiska staden Sparta. Sparta är idag en ganska hemsk stad, och det är bättre att åka direkt till Mystras. Även namnet låter magiskt. Mystras är en befäst stad, belägen på berget Taygetus. På 1300- och 1400-talen fungerade den som huvudstad för den bysantinske despoten av Morea. Under det senare skedet av den bysantinska perioden hade staden en lång period av välstånd.
Byn, fästningen, palatset och flera kyrkor klamrar sig fast på bergssidan. Fästningen ligger som vanligt på toppen av kullen med en fantastisk utsikt över det omgivande landskapet. Inga fiender kunde komma i närheten utan förvarning. En liten bit längre ner ligger Despoternas palats som var stängt när vi var där. Några av kyrkorna var öppna och avslöjade vackra originalmålningar på väggarna från 1200-talet. Från byn klättrade vi upp till Pantanassa-klostret, en mäktig byggnad, som också har en utsikt. Här bor fortfarande några nunnor, de enda invånarna i dagens Mystras. Ruinerna är verkligen magiska. Husen står kvar, och det är bara taken som saknas.
År 1248 intog Vilhelm II av Villehardouin (vars namn dyker upp här och där i samband med frankiska fästningar på halvön) Monemvasia. Hans framgång ledde också till att berget Taygetos erövrades och han var den som byggde fästningen som var början till Mystras. Som vanligt varar inte allt för evigt, och 1262 var han tvungen att överlämna styret till den bysantinske guvernören och staden styrdes av olika despoter tills den föll till det osmanska riket i maj 1460.
Från 1687 till 1715 ockuperades den av venitierna, och sedan hölls det av ottomanerna fram till 1821 och det grekiska frihetskriget. Det var under denna tid som egyptierna massakrerade lokalbefolkningen och förstörde området. De flesta familjer flyttade till Sparta som byggdes om i närheten. Dagens Sparta är byggt på det antika Sparta, därför finns ingenting kvar från den tiden. Så synd. Några få invånare stannade kvar i närheten och New Mystras grundades. Förflyttningen av människor slutfördes inte förrän 1953. 1989 blev Mystras ett världsarv.
Det tog oss ett par timmar att gå runt platsen, upp och ner för berget. Väl värt det. Det skiljer sig ganska mycket från andra platser du ser i Grekland, eller någon annanstans.
Monemvasia
Monemvasia är en annan befäst stad, belägen på en liten ö på Peloponnesos östkust, omgiven av Myrtoiska havet. Ön förbinds med fastlandet genom en kilometerlång väg. För att komma in i byn går du in genom en enorm stenport, gör en sväng och får en första glimt av denna magiska plats. Små gränder som leder åt olika håll. Idag är det en blomstrande turistplats, men en gång i tiden var det en mäktig medeltida fästning och en av de viktigaste kommersiella centra i området. Den är fylld av bysantinska kyrkor, rådhus och lägenheter, idag mestadels förvandlade till B&B eller hotell.
Staden grundades på 500-talet och det finns texter som visar att någon form av bosättning fanns även under den minoiska perioden (2-3000 år sedan). Den ekonomiska tillväxten kom under 1000- och 1100-talen. Bebyggelsen växte, kyrkor byggdes och övre staden byggdes ut. På grund av sitt läge utvecklades Monemvasia både på den kommersiella och den kulturella sidan. På grund av generösa skattesänkningar blomstrade staden under 1200- till 1400-talen. Det innebar också att det var sårbart och attraktivt för andra härskare. Dess historia fram till modern tid är en av belägringar, krig och strider. Efter frihetskriget förstördes de flesta hus, men det bodde fortfarande människor där. Det var en lång, hård väg upp till modern tid, när det på 1970-talet började blomstra som turistmål. Hela staden har restaurerats och renoveringar pågår fortfarande.
Som turist kan du njuta av de små gränderna, hus dekorerade med blommor, vilket ger ett romantiskt intryck av staden. Stadsmuren skyddar den fortfarande från havet och handeln är i full gång. Åtminstone under låg turistsäsong, och om du kommer ganska tidigt på morgonen, kan du lätt strosa nerför gränderna, och nästan gå vilse. Efter vår rundtur avnjöt vi frukost på en takterrass med utsikt över havet. Som tur var såg vi inga fientliga fartyg närma sig ön, bara några turistfartyg.
På min blogg den här veckan
Jag lyckades faktiskt lägga upp några blogginlägg den här veckan. Flera utmaningar kommer upp i november: Nonfiction November, German Literature Month och Novellas in November. Jag kommer att ha en hektisk månad med läsning framför mig.
Vi hörs nästa vecka.