Cagliari, en gammal stad ...

... och dess mirakel

Cagliari

Efter dagar vid stranden och lagom lata dagar var det dags att börja med lite mer seriös sightseeing. Den perfekta platsen fanns alldeles i närheten, nämligen den gamla staden Cagliari. Vi hade turen att hitta en ställplatsparkering i staden, väldigt nära det vi ville se. Vi parkerade och gick nerför backen och uppför nästa för att komma till gamla stan. Vi började med en cappuccino på ett antikt café med inredning från en svunnen tid. Bara för att få energi att klättra upp för trappan till övre delen av stan.

Vackert beläget på toppen av en kulle med imponerande trappor som leder upp till en platå. Vi beundrade utsikten och jag blev lite förvånad när jag såg detta banér och undrade vem som varit här och förstört utsikten.

Efter att ha beundrat utsikten tog vi de små gränderna vidare upp i gamla stan och besökte katedralen och det arkeologiska museet. Katedraler är alltid imponerande.

För att inte tala om kryptan som bestod av flera rum och var vackert inredda. Precis som det borde vara på en plats som är värd för kejsare och högt uppsatta religiösa potentater.

Arkeologiska museet

Museet var mycket intressant och vi fick bekanta oss med en ny grupp människor. Jag har åtminstone aldrig hört talas om dem förut, nämligen den nuragiska civilisationen. De har sitt ursprung på Sardinien under bronsåldern, efter vad vissa experter tror berodde på flera migrationer från väst av människor från Beaker-kulturen, medan andra tror att de ursprungligen tillhört Sardinien. Hur som helst, deras kultur varade från 1700-talet f.Kr. fram till den romerska kolonisationen 238 f.Kr. Senare besökte vi deras byar och fästningar, byggda på ett speciellt sätt, vilka finns utspridda över hela Sardinien. På museet finns en sten med vad experterna tror är den äldsta feniciska skriften utanför Levanten.

Nora-stenen, eller Noraskriften, fick sitt namn från platsen där den hittades 1773, Nora, på Sardiniens sydkust. Det är en forntida fenicisk sten daterad till mellan 9:e och 8:e århundrade f.Kr. En intressant detalj är att man tror att de fyra bokstäverna markerade i grönt på högra bilden ovan, är en första referens någonsin till namnet Sardinien.

Efter så mycket kultur för sinnet var det dags för något för kroppen. Martin hade hittat en Michelinrestaurang, eller åtminstone hade den fått en recension som möjlig sådan, och vi begav oss dit för en utmärkt 7-rätters middag. Efteråt hade vi turen att ha ungefär en kilometer att gå tillbaka till vår bil. Det var till och med uppförsbacke så några av de extra kalorierna gick bort. Vi sov gott och vaknade redo att gå till kyrkan.

Basilica de Nostra Signora di Bonari

Basilica de Nostra Signora di Bonari låg i närheten. Det pågick en mässa när vi kom dit så vi kunde inte besöka Madonnan som hade gjort underverk. Här hennes historia.

Ett skepp var på väg från Spanien mot Italien den 25 mars 1370, när en fruktansvärd storm härjade. Alla passagerare och besättning var i fara. Kaptenen, försökte rädda fartyget genom att beordra sjömännen att tömma fartygets last i havet. I lasten fanns en stor låda som var den sista som kastades i havet. När lådan träffade ytan upphörde stormen. Fartyget följde efter lådan där den rörde sig framåt i havet, men kunde inte få tag i den. Fartyget fortsatte färden och återvände till sin ursprungliga rutt. Lådan tog dock en annan väg och gick till slut på grund på stranden vid foten av Bonarias kulle.

Människor på stranden hade lagt märke till lådan och rusade för att se vad det var. De försökte öppna den, men lyckades inte. De försökte lyfta den, men förgäves. Ett barn ropade sedan: "Ring efter en av Mercedarian Friars!" Bröderna kom och överraskande, utan några svårigheter, tog de tag i lådan och bar in den i sin kyrka. När de öppnade lådan fanns en vacker staty av den heliga jungfru Maria med barnet i famnen. Och, i hennes högra hand, ett tänt ljus.(!) Mirakel verkar hända.

Basilikan och andra strukturer runt den, liksom helgedomen, administreras fortfarande av Mercedarianbröderna, och har gjorts så sedan den 17 oktober 1335. Basilikan är omgiven av en vacker park med magnifik utsikt över staden och havet. Jag tror att Madonnan och barnet har fått ett bra hem, efter alla sina äventyr.