Quotes of the week
Trains are wonderful.... To travel by train is to see nature and human beings, towns and churches and rivers, in fact, to see life. - Agatha Christie
Many times the wrong train took me to the right place. - Paulo Coelho
Hej,
Äntligen har jag återhämtat mig från min förkylning och har lite mer energi. Jag har varit ute på några promenader vilket hjälper. En del av energin som kom tillbaka till mig kan ha varit att jag blev inspirerad av två personer jag "träffade" den här veckan. Den ena är en substack-medlem som jag kom i kontakt med sedan jag lämnade en kommentar på hennes nyhetsbrev. En mycket energisk, norsk dam, som jag kanske ska samarbeta med i ett projekt inom en snar framtid. Väldigt spännande. Den andra damen jag träffade pratade om tåg.
Läser Goethe i Goethekällaren
En dag i veckan gav sig Martin iväg på en vandring uppför berget. Det är inget för mig, så jag tog min bok och gick längs floden Inn, över en gammal träbro och uppför backen på andra sidan. Även om man går uppför så är det inte så lång sträcka. När man når nästa nivå går man längs en vacker stig och korsar en annan gammal träbro. På andra sidan står ett par bänkar och jag satte mig i solen, tog upp mitt exemplar av Goethes Faust och började läsa. Så lugnt och tyst, det enda man hör är fåglarna som sjunger. Efter en stund fortsatte jag, gick nerför backen en bit längre bort och kom ner till floden igen. Jag korsade parken och den moderna bron och gick in i gamla staden.
Eftersom jag läste Goethe tänkte jag att det skulle vara perfekt att äta lunch på restaurang Goldener Adler, som Goethe besökte under sin vistelse i Innsbruck. Den store poeten anlände klockan 11 på morgonen den 8 september 1786. Han åt middag på Goldener Adler och fortsatte sin resa samma dag. Hans nästa besök varade lite längre, från 5-7 juni 1790. Den här gången kom han från Italien och bodde på hotellet, i rum #209, där han hade utsikt över Goldene Dahl (det förgyllda taket), idag Rådhuset, och en av de berömda byggnaderna i Innsbruck. Kanske för att jag och Martin gifte oss där?
Jag bestämde mig för att stanna utanför och inte besöka Stube (liten matsal) uppkallad efter honom. Jag beställde färsk, vit sparris med Hollandaisesås, och var ganska nöjd där jag satt och åt och läste min bok. När jag väl släppte uppmärksamheten från boken märkte jag ljudet av svenska från ett bord i närheten.
När jag var klar tvekade jag om jag skulle säga något om att vara från Sverige. Jag tycker själv det är trevligt att prata med svenskar man träffar utomlands, men alla kanske inte tycker så. Som tur var tog jag chansen. När vi började utbyta åsikter om vad vi gjorde i Innsbruck berättade damen att hon och hennes man var på väg tillbaka till Sverige med nattåg från Innsbruck till Hamburg. Det visar sig att hon är reseguideförfattare, specialiserad på tågresor. Eftersom jag på sistone har tänkt resa mer med tåg i framtiden blev jag ganska exalterad. Maria Unde Westerberg berättade om deras resa tillbaka till Sverige, böckerna hon skrivit och vi utbytte lite erfarenheter av att resa. Det slutade med att jag köpte två av hennes böcker. Rivieran inom räckhåll och Languedoc inom räckhåll. Italien inom räckhåll utkommer snart. Ett väldigt trevligt par som faktiskt inspirerade mig och Martin att åka på en kort tågresa bara några dagar senare.
En tågresa till Bozen/Bolzano
Inspirerade av Maria och hennes man bestämde jag mig och Martin för att resa med tåg någonstans i närheten bara för dagen. Vi bestämde oss för Bozen/Bolzano i Sydtyrolen, norra Italien. Upp tidigt för att hinna med tåget 8.49. Att resa den här vägen innebär att du måste byta tåg vid Brennerpasset. Om en halvtimme är du där uppe, efter att ha rest genom ett vackert, frodigt och bergigt landskap. Att se Europabron i fjärran och njuta av de vackra sevärdheterna är en bonus.
Vid Brenner bytte vi tåg mot Merano. Det tog cirka en och en halv timme att nå Bozen, även här genom vacker natur. Framme i staden var det bara att gå ut från stationen, korsa övergångsstället och så är du på Waltherplatz, det gamla torget. Vi började med att gå till turistbyrån för information och eftersom vi inte riktigt hade ätit någon jättestor frukost slog vi oss ner på torget, på caféet på hotell Cittá. Cappuccino, brioche och ett glas prosecco tyckte vi var ett bra sätt att börja dagen på.
Första stoppet var Arkeologiska museet som är tillägnat Ötzi, mannen man fann på fjället för 30 år sedan. Det är ett imponerande museum, bra disponerad information och naturligtvis en fantastisk berättelse om hur denne 7000 år gamle man hittades. Fascinerande. All information som forskare lyckades dra från sin forskning är fantastisk. Jag tror att det är säkert att säga att detta måste vara historiens äldsta mordgåta. Ja, det är ganska utrett idag att Ötzi mördades, där uppe på toppen av berget.
Efteråt gick vi till restaurang Vögele för en sen lunch. När man är i området är det oundvikligt att besöka samma platser som Goethe. Han var här också naturligtvis och det finns en målning på väggen för att hedra tillfället. Dessutom är tallriksunderlägget fullt av Goethe-citat, som också är ingraverade i ryggen på stolarna.

Efter god mat och vin gick vi runt i den gamla staden och tittade på de fantastiska marknadsstånden med allt man vill köpa; ost, skinka, grönsaker och frukter och andra italienska delikatesser. Vi kunde inte bära runt på någonting, så inga köp denna gång. Den gamla staden är vacker med sina gamla hus och gränder. Vi besökte en kyrka som en gång tillhörde Tyska orden, vilket blev en fin koppling till mitt besök i Marienburg i Polen. Till sist gick vi till Enovit Winoteque för lite vinprovning. Att sitta ute på trottoaren på en liten kullerstensgata, beundra husen på andra sidan gatan och titta på människor som går förbi. Underbart avkopplande.
Min blogg den här veckan
Bara ett inlägg förra veckan, nämligen
Några nya inlägg kommer att dyka upp under de kommande dagarna.
Det var allt för den här veckan. Nästa vecka berättar jag allt om vårt besök i Venedig, Burano och Torcello.
Trevligt att läsa om gamla upplevelser. Har också trevliga minnen från de trakter. Det var nära att Torsten och jag hade hittat Ötsi, vi passerade bara några meter nedanför där det vandrande paret upptäckte honom under samma dag. Mycket hallå då alla först trodde det var en bonde från trakten som försvann bara några få år innan.