Frihet är ...
... det bästa ting?
Veckans citat
Alla människor älskar friheten och tycks sträva efter att krossa den.
Voltaire
Hej,
Välkomna till mitt nyhetsbrev, och tack för era prenumerationer. Hoppas ni ska gilla att följa mig på diverse upptåg. Första artikeln handlar om frihet. Frihet har vi funnit när vi är ute med vår camper van. Vi kan stanna där vi vill, hur länge vi vill och fortsätta när vi vill. Utrymmet är litet och det gäller att vara disciplinerad när man organiserar. Allt man gör tar längre tid, men det är något som känns både som en lyx och som en hälsovinst. Man har tid, att plocka fram allt man behöver för att laga mat tar tid, själva lagandet tar tid, men samtidigt tillbringar man tid utomhus och njuter av naturen på ett annat sätt. Att man är ute nästan hela tiden är ytterligare ett plus. Man mår bättre, hör fåglarna sjunga när man vaknar på morgonen och får ta en tur till toaletterna i all stillhet. För oss har det varit en stor vinst i att stressa ner.
Att njuta av ett spa/terme
För tillfället sitter jag på Holmernhof Driequellenbads camping. Det är första turen med vanen för i år. Här lagar jag första middagen och frukosten.
På campingen finns en egen terme med två bassänger, varav en går utomhus, en kneipp (där promenerar man runt i varmt/kallt/varmt/kallt vatten samt en jacuzzi. Härligt. Ca en halvtimmes promenad härifrån ligger den stora termen i Bad Griesback och där var vi igår. Där finns 16 pooler. En del för medicinska övningar, jacuzzin, massor av varma pooler med allt från 18 till 39 grader. De flesta utomhus. Härligt att bara flyta omkring. I eftermiddag går vi igen till termen här på campingen. På kvällen blir det restaurangbesök.
Veckans rip off
Förra veckan var vi i Venedig. Mer om detta besök senare. Ett av syftena med besöket var att följa i författares fotspår. Många är de som har bott där, blivit inspirerade och skrivit in historier i sina alster. En av dem var Hemingway som första gången kom till norra Italien under första världskriget och förälskade sig i landet. Det var inte förrän 1948 som han kom för att stanna lite längre i Venedig. Han bodde i det glamorösa Gritti Palace, idag ett lyxhotell.
Hemingway brukade gå till Harry’s Bar och blev vän med ägaren Giuseppe Cipriani. Här kunde Hemingway titta på folk och möta nya bekantskaper medan han åt, drack och skrev vid ett litet bord i ena hörnet. Inte bara Hemingway besökte denna berömda bar. Hit hittade också Chaplin, Hitchcock, Truman Capote, Orson Welles och Woody Allen och säkert många fler. Signor Cipriani skapade drinken ‘Bellini’ som är en mousserande cocktail gjord på Prosecco och färska, vita persikor.
Hemingway upptäckte snart att det sociala livet och allt runt omkring Venedig som pockade på uppmärksamheten, ledde till mindre skrivande. Han tog därför sitt pick och pack och flyttade över till Torcello, en ö i lagunen. Här skrev han romanen ‘Across the River and into the Trees.’ Den får jag leta efter, har inte läst den. Någon av er som har läst den?
Eftersom Hemingway frekventerat Harry’s Bar var det ett måste att besöka den. Den ligger väldigt diskret nere vid vattnet en bit från Markusplatsen. Väl inne kommer man direkt in i baren som finns till vänster vid ingången. Resten av rummet, inte speciellt stort, har små bord med stolar utsatta. Ganska tätt så man får slingra sig mellan borden. Det var mer eller mindre fullt, men ett bord blev ledigt när vi kom in. Det verkar mest vara amerikaner som vill bekanta sig med Hemingways vanor. Vi satte oss ner och öppnade menyn.
Det tog ett tag innan vi till fullo insåg vad vi tittade på. Här var en drinkmeny med priser som vi trodde var feltryckta. Vi läste vidare och tittade på varandra. Självklart hade vi förväntat oss lite högre priser på ett sådant ställe, men det här var ren stöld. Drinkarna kostade mellan 22 och 24€. Ett glas Pinot Grigio som vi normalt betalar 5€ för kostade 13€. Proseccon stod i 39€ vilket jag först trodde var för hela flaskan, men med facit i hand var det säkert för ett glas. De amerikaner som satt vid bordet bredvid hade beställt Bellini. Det serverades i ett litet glas, knappt en deciliter skulle jag tro. Martin och jag tittade på varandra, reste oss och gick därifrån. Det finns gränser för vad man är villig att betala. Ren och skär rip-off är detta ställe.
Vi drog oss tillbaka till Markusplatsen och anrika kaféet Florian. Underbart fina, klassiska rum från 1700-talet. Inte billigt där heller, men i alla fall inom ramen för vad man kan acceptera. Så, ska ni till Venedig kan ni skippa Harry’s Bar. Den var inte ens speciellt mysig eller trivsam.
Så mycket trevligare på Florian.
