Hej,
Då var det dags för en fortsättning av mina stapplande steg i Karl XIIs fotspår. Sist vi sågs var vi i Stralsund. Ibland undrar man om Karl överhuvudtaget ville vistas i Sverige. Det verkar i alla fall ha dragit ut på tiden innan han bestämde sig för att återvända. Efter ett år i Stralsund gav han sig äntligen iväg mot Sverige en stormig kväll i december 1714 och anlände till Stavstensudde, utanför Trelleborg, den 13 december 1715. Vid denna tid firade man ännu inte Lucia, så man kan förmoda att ingen sådan mötte honom vid ankomsten.
Innan vi fortsätter med Karl XII vill jag göra en liten avvikare. Efter nederlaget vid Poltava drog sig Karl XII, tillsammans med den ukrainske hetmannen Mazepa, mot exilen i Bender. Mazepa dog där och efterträddes av Filip Orlik, en man i kretsen av Mazepa. Orlik hade satt sin tro till att Karl XII skulle ta tillbaka hans land, men så blev det inte. När Karl XII flera år senare återvände till Sverige, följde Orlik och hans familj med. De blev så småningom anvisade bostad i Kristianstad och bodde där med sin familj till 1720. Men det är en helt annan historia.
Stavstensudde, Trelleborg
Martin och jag gör våra utflykter i Skåne för att lära känna omgivningarna lite bättre. Döm om vår förvåning när vi en skön sommardag, fast det var säkert lite blåst som alltid, körde förbi golfbanan i Trelleborg och såg ett stort monument resa sig i dess utkant. Vi stannade förstås och promenerade ner mot monumentet och havet, och kollade samtidigt runt omkring så att vi inte fick några golfbollar i huvudet.
Man får förmoda att det inte fanns en golfbana på platsen när han steg i land. Något senare ville man i alla fall markera händelsen och byggde det monument som fortfarande står kvar. Inskriptionen lyder: "Här landsteg konung Carl XII då han A. 1715 d 13 decemb. från Stralsund anlende. Till minnet deraf är denna sten rester af Carl Adlerfelt A. 1768."
Platsen var öde så han transporterades raskt till Ystad där han bodde i borgmästarens gård i hörnet av Stora Östergatan och Bästebrorsgränd. Vet ej om huset står kvar. Något att leta efter vid nästa besök i Ystad. Kungen begav sig i alla fall mot Lund där han satte upp sitt högkvarter. Han huserade i en renässansgård som riksrådet Corfitz Viffert hade låtit bygga på 1580-talet. Gården finns tydligen kvar och har fasad mot Stora Södergatan. Huset tillhör numera Katedralskolan. Här bodde han mellan åren 1716-1718. Sedan bar det av mot Norge. Får studera denna byggnad närmare nästa gång jag är i Lund.
Fredriksten, Halden, Norge
Vi har varit i Norge ett par rundor med vanen, och på senare tid för att besöka Hannes i Oslo. Från Oslo till Sverige passerar man förbi den, för svenskt vidkommande, ödestyngda Fredrikstens fästning. Den byggdes av danske kungen Fredrik III i mitten av 1600-talet för att försvara gränsen mot Sverige. En av Europas starkaste fästningar med en strategisk position för att bevaka omgivningarna.
Som vanligt kan man nästan säga, gick vi runt fästningen en kall, blåsig vinterdag. Det gav i alla fall en bra insikt i hur det måste varit för soldater som bodde, eller ockuperade, fästningen. Vi tog oss över till en byggnad utanför själva fästningen där svenskarna befann sig den ödesdigra dagen. Karl XII hade till vana att gå ut i skyttegravarna och se hur läget var, så ock den 30 november. Han hade gått längst fram i skyttegraven, och mellan nio och tio fick han en kula i vänster tinning och avled ögonblickligen. Det betydde slutet på fälttåget, slutet på stora nordiska kriget och slutet på Sveriges stormaktstid.
Folk var krigströtta och det har i många år diskuterats om det var en svensk kula som ändade kungens liv. Kungens kropp har obducerats vid tre tillfällen; 1746, 1859 och 1917. Senaste gången genomfördes också en röntgen. Nu tror forskare vid Uleåborgs universitet i Finland att de löst mysteriet, genom att provskjuta muskötkulor med olika hastighet, och använda modern forskningsteknik. Slutsatsen blev att kungen, med största sannolikhet, inte dödades av en muskötkula av bly, då blyet skulle ha lämnat spår efter sig i såret. Det ser ut som om han dödades av karteschammunion av järn. “På basis av skadorna hade kulan sannolikt en hastighet på ungefär 200 meter i sekunden, vilket skulle motsvara hastigheten på en kula som skjuts från en fästning 200 meter bort”. Teamet slår sålunda fast att han dog av en fiendekula. För den som är intresserad är forskningen publicerad i tidskriften PNAS Nexus.
Det var våra turer i Karl XIIs fotspår. Kanske kommer vi till fler platser han besökt i framtiden? Sist men inte minst, ett foto på utsikten från fästningen.