Ingen resa utan att besöka det förflutna, del I
Quote of the week
“Those who do not remember the past are condemned to repeat it.”
George Santayana, American philosopher (1863-1952)
Som ni vet är vi intresserade av historia och glansen av det förflutna, eller det inte så härliga förflutna. Det är alltid spännande att besöka gamla ruiner. Vem bodde här? Hur var deras liv? Min fantasi börjar arbeta, men det är alltid intressant att försöka ta reda på historien bakom ett hus, en plats och en person. Ju mer du ser, desto mer inser du att många saker hänger ihop. På Sardinien besökte vi några mycket intressanta arkeologiska platser och museer. Här några anteckningar och bilder för att belysa dessa rester av ett strålande förflutet.
Nora
Den första feniciska staden på Sardinien på 800-talet f.Kr., var ett viktigt kommersiellt vägskäl och hamn. Härifrån var det möjligt att segla iväg i alla väder. Staden utvecklades på 300-talet f.Kr. under puniskt styre (det vill säga kartagerna). Som vanligt på den tiden kunde romarna inte hålla händerna borta från ön och erövrade den 238 f.Kr. Då utvecklades staden och växte till åtta tusen invånare. Vi tyckte att dessa ruiner var bland de bättre vi har sett. På bilderna verkar det mest vara en hög stenar som ligger utslängda, men när man går runt platsen får man en fin uppfattning om hur det såg ut och hur staden var planerad. Som vi vet gör inte romarna fel i den här typen av frågor. Vi njöt av besöket under ytterligare en mycket varm dag.
Antastemplet
Ett av de viktigaste monumenten på Sardinien. Ursprungligen byggdes det av karhaginerna, och romarna byggde sitt tempel ovanpå det. Silver och bly hittades i området, så det lockade de olika civilisationerna. Det ursprungliga templet byggdes omkring 500 f.Kr. och restaurerades omkring 300 f.Kr. Det romerska templet byggdes av kejsar Augustus i början av 100-talet e.Kr., och restaurerades ett par hundra år senare under Caracalla. Det upptäcktes 1836 och templet fick sitt nuvarande utseende 1967. Det ger en åtminstone en idé om hur det skulle ha sett ut. I närheten finns en liten begravningsplats som är resterna av en nuragisk by (1200-1000-talen f.Kr.).
På vägen tillbaka tog vi en liten omväg för att besöka en 200 år gammal ek. Noblesse oblige, eftersom jag heter Ekelöf.
Tharros
Tharros är en annan intressant utgrävningsplats. Fynden tyder på att det var fenicierna som grundade staden på 800-talet f.Kr. Men för några år sedan hittades en del av en gammal bosättning i Mistraslagunen. En nedsjunken 100 m lång mur verkar ha varit en del av en äldre hamnstruktur. År 1200 f.Kr. steg havsnivån och muren sjönk under vatten. En möjlig nuragisk bosättning verkar ha funnits här tidigare.
Platsen var bebodd från 800-talet f.Kr. och övergavs på 900-talet. Först av fenicierna, sedan av punikerna (kartagerna) och sedan av romarna. Det var huvudstad i en romersk/bysantinsk stat från 900-talet fram till 1070 när det hotades av saracenska anfallare. Kort därefter övergavs den. Staden berättar två tusen år av historia. Det var med stor respekt vi vandrade runt i den ganska stora staden, nu i ruiner. Vackert, beläget vid havet, med flera romerska bad, så folk måste ha njutit av att kyla ner sig i sommarvärmen. Det var likadant i Nora, det har också flera bad runt om i staden.
Det var några av de antika platser vi besökte. I nästa nyhetsbrev berättar jag om ett par verkligt intressanta upptäckter.
På min blogg
Bloggen har blivit lidande när vi har varit på resande fot. Här är ett par artiklar sedan sist.
The World of Yesterday by Stefan Zweig
The Classic Club Spin #38, The Razor’s Edge by W. Somerset Maugham