Quote of the week
“In Campo San Casiano, because he felt no need to hurry, he decided to have a look at the Tintoretto Crucifixion. Brunetti had always been struck by how bored this Christ looked, stuck artfully up there on his cross, posed in front of the hedge of perpendicular spears that divided the painting in half. Christ seemed finally to have come to accept the truth of those warnings that all this business about becoming human would come to no good; He seemed eager to get back to the job of being God.”
― Donna Leon, The Girl of His Dreams/Inte ens i döden
Hej,
Jag dröjer fortfarande kvar i Venedig, som jag tänker på nästan varje dag. Besöket tar tid att smälta för det finns så mycket att se där. Den här veckan tar jag dig till den fantastiska Scuola Grande di San Rocco och Tintorettos livsverk, samt ger några boktips från Venedig. Jag blev glad över att hitta ett citat om Tintoretto av Donna Leon från hennes bok Inte ens i döden. Jag läser just nu hennes Commissario Brunetti-böcker som utspelar sig i Venedig. Jag har ännu inte kommit till den här. Jag har precis avslutat den nionde boken av 32.
La Scuola Grande di San Rocco
Denna specifika Scuola grundades på 1400-talet. Det var bara av en slump vi stötte på den, och det vi såg var häpnadsväckande, något av det mest imponerande vi sett i den vägen. Bredvid Scuola ligger kyrkan San Rocco, som har inhyst helgonet San Roccos kropp sedan 1485. Han är beskyddaren mot pestens utbrott, som var en återkommande farsot på den tiden. Vi besökte dock inte kyrkan.
På 1500-talet, när byggnaden stod klar, utlystes en tävling om att utsmycka byggnaden och bland flera konstnärer vann Jacopo Robusta, känd som Tintoretto. Han ägnade 24 år av sitt liv åt att skapa de målningar vi ser idag. Det är fantastiskt att se Sala Capitolare med dess utsmyckningar, fantastiska golv och framför allt målningarna. På ett sätt känns det overkligt att gå runt i detta magnifika rum. Hans mästerverk The Crucifixion var tyvärr stängd för restaurering. Tyvärr visar inte fotona platsens storslagenhet. Är ni i Venedig och är intresserad av konst så är detta besök ett måste.
Sett den här veckan
Den utmärkta Netflix TV-serien The Last Kingdom har nått sitt slut. Den är baserad på Bernard Cornwells böcker om The Saxon Chronicles. En av de bästa serierna om du frågar mig, med utmärkta skådespelare. Den är fantastiskt filmad. Jag såg precis Seven Kings Must Die, filmen som avslutar sagan, som visats under fem säsonger. Vår hjälte, Lord Uhtred av Bebbanburg, kämpade ända till slutet, och höll sitt svärd högt under hela serien. Historien börjar i slutet av 800-talet med Alfred den store och hans, och hans efterföljares, kamp mot attackerande danska vikingar och ansträngningar att förena England. Serien avslutas med slaget vid Brunanburh 937. Det verkar som om detta slag har en betydande roll i Englands historia. I Anglo-Saxon Chronicles finns en dikt som heter Slaget vid Brunanburgh där det står: "never yet as many people killed before this with sword's edge ... since the east Angles and Saxons came up over the broad sea". Det var en magnifikt iscensatt strid. Jag undrar alltid hur de kan filma sådana scener. Onödigt att säga att Lord Uhtred av Bebbanburg var där för att utkämpa sin sista strid.
Jag tyckte om slutet på historien om Lord Uhtred, hans bakgrund som dansk och saxare, och hans vilja att förena de två sidorna. Hans familj, vänner och fiender. Det är tråkigt att säga adjö till människor du har lärt känna, men alla historier har sitt slut. Om du ännu inte har sett den här serien har du turen att ha allt framför dig.
På min blogg den här veckan
Än så länge bara ett inlägg denna vecka.