Korsika ...
... en sagolikt vacker ö
Quote of the week
“On Corsica I was given life, and with that life I was also given a fierce love for this my ill-starred homeland and fierce desire for her independance. I too shall one day be a ‘Paoli’.” - Napoleon Bonaparte.
Jag sitter här en regnig höstdag och tänker tillbaka på våra trevliga dagar på Sardinien och Korsika. Senast lämnade jag er med Garibaldi i norra delen av Sardinien. Därifrån är det bara en kort tur till Korsika. Vi åkte från Santa Teresa Gallura med färjan till Bonifacio på den sydvästra delen av Korsika. Man tänker att två öar, så nära varandra borde vara ganska lika, men så är inte fallet. Även naturmässigt är de olika, fastän båda vackra på sitt sätt.
Vår tur runt Korsika var mer avkopplande än vår rundtur på Sardinien. Vi behövde vila och hittade en underbar camping på östkusten, på en kulle - brant uppför till toaletten varje gång(!) - med pool och restaurang med magnifik utsikt över havet. En perfekt plats för att göra ingenting.
Vi fortsatte över bergen till ästra sidan av ön. Det är här vi finner de skönaste platserna. Helt hisnande. Första stoppet var Ajaccio, en av öns två huvudstäder, det här är den gamla, och den måste nu dela äran med modernare Bastia på nordöstra delen av ön. Ajaccio är nog mest känd för att Napoleon föddes här.
Staden är magnifikt belägen på kullarna ovanför en stor vik. Här andades vi medelhavsatmosfär. Jag tyckte mycket om staden, redan vid första anblicken - inte så mycket, senare, när vi inte hittade någon restaurang som var öppen för lunch - och jag hade sett fram mot att besöka museet.
Jo, museet berättade en intressant historia om familjen, men om man tror att det är ett museum om Napoleon så blir man besviken. Även om vi såg rummet där han föddes, och Chambre de l'Alcôve, rummet han - förmodligen - bodde i när han besökte familjen på vägen tillbaka från Egypten. Husets historia är mest kopplad till familjen. Det beror till stor del på att Napoleon lämnade Korsika när han bara var nio år gammal, för att böra på en militärskola, Brienne-le-Château, utanför Paris. Napoleon återvände till Korsika några gånger, hans sista besök var 1799 när han återvände från Egypten.
Från museet gick vi sakta tillbaka till bilen genom små gränder och fästningar längs havet. Vi fortsatte vår resa norrut.
På västkusten
Vägen längs Korsikas mellersta och norra kust är magnifik. Vi har sett många natursköna platser under våra resor, men den här sträckan måste vara en av de vackraste. Man kör längs en liten väg som nästan hänger på klipporna till höger, och gränsar mot havet till vänster. Klipporna, havet, solen och solnedgången och alla färger som omger är hisnande. Om du någonsin är på Korsika, måste du se resa längs denna väg. Ett gott råd är att ha en liten bil.
Vägen är smal och kurvig och det tog större delen av dagen att komma till den norra delen. När vi kom fram var campingen stängd. Vi körde in i den lilla, pittoreska byn Porto Centuri och parkerade vid havet. En promenad runt byn med sina gamla hus och havet som nästan kommer släpper sina vågor vid trapporna som leder upp till husen. Vi åt middag på ett av hotellen och frågade om det gick bra att övernatta på parkeringen, vilket var ok. Även om ett bröllop pågick i byn och musiken var ganska hög, sov vi gott efter vår långa bilresa.
Vi fortsatte över Korsikas allra norra spets, och fortsatte söderut på östkusten. Vår resa närmade sig sitt slut och vi avslutade med fyra dagar på en camping söder om Bastia, för att invänta vår färja som skulle ta oss tillbaka till Italiens fastland.
Korsika är en vacker och naturskön ö. Man kunde se lite politisk "turbulens"(?) i de norra, lantliga delarna av ön. Namnskyltar för byar och städer skrivs på två språk; franska och corsu (den lokala korsikanska dialekten) men de franska namnen var överstrukna. Ingenting som störde den fina vistelsen bland de vänliga och trevliga korsikanerna.
En ö jag skulle vilja besöka.