Quote of the week
Life isn’t about waiting for the storm to pass … it’s about learning to dance in the rain.
Vivian Greene
Hej,
Det är vad jag har gjort, den senaste tiden, dansat i regnet. Först blev jag förkyld och sedan fick jag en gastritis som jag fortfarande återhämtar mig från. Men så är livet och vi kan inte göra så mycket åt det, bara vänta på att stormen ska bedarra. Jag har i alla fall, mellan de två sjukdomarna, besök två kulturevenemang som gjorde mig glad.
Lords of the Sound
Gruppen är en ukrainsk symfoniorkester med, som det verkar, ganska unga människor. De turnerar med en show med filmmusik av Hans Zimmer. Han är idag en av de mest populära kompositörerna för filmmusik, och jag tror att vi alla känner till temat från The Pirates of the Caribbean. Det var en underbar kväll med mycket filmmusik, även om jag knappt hade hört någon av dem. Kraftfull musik, även om man känner att en del av musiken skulle behöva filmen visuellt för att förstå den. Showen var mycket välgjord, även med sångare, och en storbildsskärm där vi träffade Hans Zimmer själv, där han berättade om sin kärlek, eller man kan säga, nästan besatthet av musik.
Turandot
Jag älskar Giacomo Puccinis operor (förutom Tosca, där musiken är ganska hemsk) som La Bohème. Jag har inte sett hans Turandot, som jag tror sällan visas nuförtiden. Det var vår stora operasångerska Birgit Nilssons paradroll. Den går på Malmö Opera i ett par månader och är nästan slutsåld. Jag lyckades dock skaffa ett par biljetter.
Det var värt det. Vacker, dramatisk musik och fantastiska framträdanden av skådespelare och kören. Fängslande berättelse om en iskall prinsessa som dödar sina friare när de inte kan svara på tre gåtor. Tills rätt man kommer, löser gåtorna och vinner hennes hjärta. Berättelsen sägs vara baserad på en riktig prinsessa som levde på 1200-talet, och är en blandning av asiatiska folksagor och legender.
Giacomo Puccini fick aldrig vara med om premiären. Han var mycket sjuk när han skrev Turandot och dog den 29 november 1924, med operan fortfarande oavslutad. Familjen och hans förläggare bad kompositören Franco Alfano att avsluta verket. Operan hade premiär på La Scala i Milano den 25 april 1926. Vid premiären slutade dirigenten Arturo Toscanini plötsligt dirigera under tredje akten med orden: "Här lade Maestro ner sin penna." Det är åtminstone en av versionerna. Det verkar finnas flera slut, och jag kan inte veta vilket som visades här.
Det var en fantastisk föreställning tycker jag, och jag väntade på en av de mest populära operaariorna någonsin, Nessum dorma. Så vacker musik. Puccini är den enda operakompositören som komponerar musik som får mig att gråta. Gåshud någon?
På bloggen denna vecka
Det är inte bara jag som sovit, så har även bloggen. Jag har dock läst några böcker så det kommer fler recensioner. Den här veckan kommer en recension av Anders Tegnells bok om pandemin. Han var Folkhälsomyndighetens ansikte utåt och han berättar allt om det. En mycket intressant skildring av en dramatisk tid.
Det var allt för idag. På torsdag ska jag göra en liten operation i ena fingret. Den kommer förmodligen att få ett stort bandage efteråt, och jag vet inte hur jag ska kunna skriva på ett par veckor. Tillbaka till "pekfingervalsen"?
Jag har aldrig haft svårigheter med magen innan. Tror mina besvär uppstod då jag åt buffe på Torstens födelsedag, det blev för mycket. Jag äter mindre nu än då jag var ung, då kunde jag rensa en buffe ensam och var lika smal som en Belsenfånge, som farmor sa. Far sa alltid att det ända barn som var lönt att ta med på julbord, var mig. Nu får jag äta pillen en vecka till, och sen se vad som händer.
Var du också förkyld innan gastriten? Jag börjar undra om det hänger ihop. Jag var fruktansvärt förkyld i tre dagar, så gick det över plötsligt, och så fick jag gastrit istället. Går på piller än. Det gör ont när jag trycker på magmunnen.
Tora.