På programmet: kultur

Quote of the week

“Culture is the arts elevated to a set of beliefs”
Thomas Wolfe

---

Jag kom tillbaka till Sverige för en månad sedan. Den här gången reste jag med tåg från Innsbruck. Nattåget till Hamburg, och tåget från Hamburg till Malmö via Köpenhamn. Det var en ganska trevlig resa. Visst, det är svårt att sova ordentligt på tåget, i alla fall för mig. Det finns kränger hela tiden, men det är inte mycket man kan göra åt det. Jag hade ett par timmars väntan i Hamburg och hann med en tidig lunch.

Väl tillbaka har det varit mycket att göra. Så är det när man varit borta i tre månader. De mer njutbara sakerna är kulturevenemang och jag har kunnat besöka en hel del.

2 x Tennessee Williams

Det är sällan man kan se Williams pjäser här i Sverige. I höstas visades två av dem: ‘Linje Lusta’ och ‘The Two Character Play’. Den första är en av hans mest kända, förevigad på filmduken av Vivien Leigh och Marlon Brando. De är så levande i mitt minne att det är svårt att se en annan version. Den svenska skådespelarna gjorde dock ett mycket bra jobb. Vi satt på andra raden och det kändes nästan som om vi var med skådespelarna på scenen. Det är en dramatisk pjäs, och kan man säga, fortfarande aktuell i sin skildring av relationer.

Jag har aldrig hört om ‘The Two Character Play’. Det är Williams sista verk och han tyckte själv mycket om det: "Min vackraste pjäs sedan Streetcar, hjärtat i mitt liv." Enligt Wikipedia mottogs pjäsen inte positivt. Inte konstigt, skulle jag säga, för det är en knepig pjäs. "Inspärrning på grund av psykisk sjukdom, förtryck som leder till social isolering och tyranni och klaustrofobi som kommer från påverkan av varandras psykologiska och fysiska utrymme är alla närvarande i The Two-Character Play." Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstod pjäsen eller gillade den. Den framfördes på engelska och skådespelarna var fantastiska. Karaktärerna är inte lätta att framföra.

Bokens dag

Bokens dag är ett årligt återkommande evenemang här i Malmö. Författare bjuds in att prata om sina böcker. Det varierar mellan intervjuer och läsning/samtal om boken av författaren. En intressant dag för bokälskare. I år var vår tidigare statsminister Stefan Löwén där, liksom Gert Wingårdh. Lina Wolff, en favoritförfattare, läste ur sin nya bok; ‘promenader i natten’. Jag har läst två av hennes tidigare böcker, De polyglotta älskarna och Köttets tid. Om jag ska karaktärisera hennes stil får det not bli magisk realism. Jag köpte hennes senaste bok.

Konsert med Andrea Bocelli

Biograferna har ett program med operor, baletter, teater och konserter som gör det möjligt för att se evenemang från de stora scenerna. Jag gillar verkligen denna möjlighet. Jag har bara sett en tidigare konsert, med André Rieu, så det var spännande att se den här med Andrea Bocelli, som firar sina 30 år som artist. Han hade bjudit in gäster från hela världen att besöka honom i hans hem, och uppträda i, vad jag förstod, är hans egen arena, vackert belägen i det toskanska landskapet.

Konserten blandades med framträdanden och filmer från hans hus med gäster och samtal, intervjuer och firande av Bocellis fantastiska karriär. Han verkar vara en så underbar person, fortfarande med båda fötterna på jorden efter alla sina framgångar. Två av hans barn uppträdde också. Vilken begåvad familj. Det var den bästa konserten jag har sett. Så många vackra sånger han framförde tillsammans med sina gäster. Bara för att lyfta fram några. Han börjar med O sole mio, och mot slutet kommer Nessun Dorma från Turandot. Det är tillfällen då jag får tårar i ögonen. Han sjöng Who Wants to Live Forever tillsammans med fantastiska Brian May, en låt från The Highlander - filmen med Christopher Lambert och Sean Connery. Konserten avslutades med den mycket passande låten Time To Say Goodbye, eller Con te partirò. Tårar igen.

Uppåkra

Jag är medlem i Uppåkra vänförening. De bjöd nyligen in till ett föredrag om Uppåkras “omland”. Den hölls av en av arkeologerna som har arbetat på platsen i många år. Området ligger en halvtimme från där jag bor och var en viktig by under nästan 1000 år, fram till slutet av vikingatiden. Den har en fascinerande historia och endast cirka 2 % av området är utgrävt. Naturligtvis finns det idag åkrar, bondgårdar och byggnader på området som komplicerar saker. Vi fick information om vilka som levde där, vad de gjorde och hur de kringliggande byarna var kopplade till huvudbebyggelsen. Det verkar som att huvudbosättningen inte utövade någon makt på de omgivande byarna utan de levde i fred och byarna var oberoende.

Tiden förändras och vi med dem. Bebyggelsen sjönk långsamt, kanske på grund av Lunds stads växande betydelse, kanske på grund av ett nytt skattesystem (ja, de infördes vid den här tiden), eller en annan orsak som vi inte känner till. Den andra egenheten med Uppåkra är att det inte finns några skriftliga källor till vad orten hette på den tiden. Det verkar ha varit en mycket viktig bosättning, som överlevt i fler år än många andra viktiga bosättningar, men ingenstans finns det ett namn som kan kopplas till platsen. Ännu ett av historiens mysterier.