Paris - litterära hem ...
... och ett intressant museum
Det fantastiska med Paris är att när man bestämmer sig för att besöka ett museum, en plats eller göra vad man nu har i åtanke, så behöver man bara kolla in Google Maps när man är klar. Då hittar man flera andra intressanta platser att besöka. Så var fallet när jag besökte Bastiljen. Den ursprungliga Bastiljen är borta idag, kvar är bara ett torg och en park.
Bastiljen
Som ni vet var det en gång en fästning, känd som Bastiljen Saint-Antoine. Under större delen av sin historia var det ett statligt fängelse. Den 14 juli 1789 stormades den under den franska revolutionen. Efter förstörelsen återstod väldigt lite av fästningen. Det som återstod revs senare och ersattes av Place de la Bastille, dvs ett torg, som idag en ganska fridfull plats. I mitten står Julikolonnen, som är ett minne av revolutionen 1830. På toppen finns den berömda statyn ‘Génie de la Liberté’ av Augustin Dumont.
Maison de Victor Hugo
Det tog inte alltför lång tid att undersöka torget, så jag ville besöka något annat. Jag kollade Google Maps och fann att Victor Hugo bodde i närheten när han återvände till Paris från sin exil i Jersey och Guernsey. Vi besökte hans hus i Guernsey för några år sedan och jag tyckte det skulle vara intressant att se hur han bodde i Paris. Hans hus i Guernsey är lite av ett skräckhus. Han inredde det själv, och det är en mörk plats med rustika möbler och jag skulle inte kunna tänka mig att bo där.
Hans lägenhet i Paris är en annan sak. Belägen vid vackra Place des Vosges i Marais-distriktet som är det äldsta planerade torget i Paris, med en park i mitten och omgivet av vackra hus. Det är ett av de fem kungliga torgen i Paris. En fashionabel plats att bo på med andra ord. Victor Hugo bodde här från 1832 till 1848. År 1903 gjordes lägenheten om till ett museum.
Det är inte dekorerat med möbler från Hugos tid, utan med föremål från den tiden. Hugos familj har också generöst donerat många föremål till museet. Det var intressant att gå runt i rummen, som var mycket finare än hans hus.
Picasso-museet
När jag kom ut ur museet och gick runt på torget och beundrade byggnaderna runtomkring, var det dags att kolla in kartan igen. Jag upptäckte att det finns ett Picasso-museum i närheten, så jag började gå i riktning mot det. Det visade sig vara ett annat trevligt område i Paris, med små gator med butiker och restauranger, och små parker överallt. Jag hittade museet efter en något labyrintisk promenad genom de små gatorna.
Museet var en annan trevlig överraskning. Picasso är inte min favoritkonstnär, men när jag följde hans karriär från tidiga år till senare i hans liv, måste jag erkänna att jag blev imponerad. Han verkar aldrig ha nöjt sig med vad han gjorde, utan utvecklade alltid sin konst längs vägen. Om du någonsin är i Paris måste du besöka museet. Det ger en så bra inblick i hans liv och konstnärliga arbete.
Maison de Honoré de Balzac
Ännu en dag, ännu ett litterärt hem. Jag tog tunnelbanan för att komma till Balzacs hus som ligger en bit utanför Seine. Tunnelbanestationen före min destination var Eiffeltornet. Det visade sig att det var något fel med vagnarnas dörrar, så vi var alla tvungna att gå av tåget. Jag hade inte tänkt gå till Eiffeltornet eftersom jag har varit där förut. Men när ödet tar en den vägen måste man bara säga tack.
Jag gick inte särskilt nära utan höll mig på vägen som ledde till Balzacs hus. Ändå kom jag närmare än tidigare och fick en fin bild från bron över Seine.
Jag fortsatte genom ett mycket fint område med lägenhetshus, och var tvungen att gå uppför ett antal trappor för att komma till nästa nivå. Det var tufft.
När jag väl återfått andan fortsatte jag. Alla hus i området verkade vara ganska mycket yngre än Balzac, och när jag såg den moderna entrén undrade jag om jag kommit rätt. Jag gick in, det var gratis, och gick ner för trapporna och kom in i en underbar fridfull trädgård, där besökare var utspridda här och där, läste, drack kaffe eller bara kopplade av. Längst ner i trädgården låg ett litet hus som visade sig vara Balzacs.
Det visade sig att huset var i tre våningar och det man ser från trädgården är översta våningen. Härifrån har man en fin utsikt över Paris, även om det på hans tid måste ha varit ren landsbygd här.
Även om huset inte var som det var när Balzac bodde här, var det ett fint minne från hans tid. Jag har inte läst så många av hans böcker, bara Père Goriot som jag gillade. Hans mest berömda böcker är de som ingår La Comédie Humane.
Han var en inspiration för författare på sin tid och även senare. Han har jämförts med Dickens, även om jag måste säga att jag tycker att hans böcker inte är lika tjocka som Dickens. Richard Lehan menar att "Balzac var bron mellan Dickens komiska realism och Zolas naturalism". Till och med Flaubert påverkades av Balzac och skrev: "Vilken man han skulle ha varit om han hade vetat hur man skriver!" Balzac lade stor vikt vid detaljer och skildringar av det borgerliga livet. Till och med Marcel Proust avgudade Balzac och studerade hans verk.
Till och med Henry James påverkades av Balzac, och han var oroade sig över bristen på samtida uppmärksamhet. Jag antar att det ofta är fallet. Konstnärer får mer beröm när de är borta. Se bara på Van Gogh. James skrev: ”Hur stor Balzac än är, är han helt i sin ordning och hänger perfekt ihop.” Får mig bara att vilja läsa mer av Balzac.
Ja Picassomuseet är intressant och Place des Voges är en favorit. Spännande Balzac hus.