Paris - Shakespeare & Company

... och Den förlorade generationen

En av anledningarna till att jag ville tillbringa extra tid i Paris var att följa i fotspåren av de många berömda författare och konstnärer som bodde i Paris på 1920-talet. Innan jag berättar om den berömda engelska bokhandeln Shakespeare & Company och besöker gatorna där författarna bodde och arbetade, kan det vara intressant att veta varför – särskilt – författarna kallades den förlorade generationen.

I allmänhet används termen "den förlorade generationen" om de unga människor som nådde vuxen ålder runt första världskriget. Den användes också om den grupp amerikanska författare som under 1920-talet bodde i Paris. Termen myntades av Gertrude Stein och gjordes populär av Ernest Hemingway när han använde den i sin roman Och solen har sin gång": "Ni är alla en förlorad generation." Här hänvisar han till människor som är "desorienterade, vandrande, riktningslösa", vilket förmodligen passar in på många av krigets överlevande.

Shakespeare & Company

Bokhandeln, som mestadels sålde böcker på engelska, öppnades först av den amerikanskan Sylvia Beach den 19 november 1919, då på 8 rue Dupuytren. Butiken fungerade som bibliotek såväl som bokhandel. År 1921 flyttade Beach till en större lokal på 12 rue de l’Odeon där den fanns kvar tills den stängdes i december 1941.

Många av de då okända, men senare berömda författarna och konstnärerna besökte hennes bokhandel; t.ex. författarna av Den förlorade generationen, Ernest Hemingway och F. Scott Fitzgerald, såväl som Ezra Pound, Gertrude Stein, Sherwood Andersson, T.S. Eliot och konstnärer som Man Ray, Pablo Picasso och Henri Matisse. Hemingway, som en fattig ung, aspirerande författare, brukade komma hit och låna böcker och sitta ner och skriva i rummen på övervåningen. Beach hade till och med sovplatser för dem som inte hade någonstans att sova för natten.

Sylvia Beach var beskyddare för författarna och hjälpte även till att publicera James Joyces "Ulysses" år 1922, när ingen ville trycka den. När den publicerades förbjöds den i Storbritannien och USA. Hon sålde andra böcker som förbjudits i Storbritannien och USA, som D.H. Lawrences Lady Chatterleys älskare. Ibland organiserade hon kvällar då författare kom och läste ur sina böcker.

Bokhandeln som vi ser idag på 37 rue de la Bûcherie grundades av amerikanen George Whitman år 1951.

"I created this bookstore like a man would write a novel, building each room like a chapter, and I like people to open the door the way they open a book, a book that leads into a magic world in their imaginations."

George Whitman

Byggnaden där bokhandelns finns idag, uppfördes i början av 1600-talet och var ursprungligen ett kloster. Whitman har hållit traditionen som Sylvia Beach startade av vid liv och har gjort den till ett centrum för expats litterära liv i Paris. Bland hans besökare i butiken hittar vi Allen Ginsberg, William Burroughs, Anaïs Nin, Richard Wright, William Styron, Julio Cortázar, Henry Miller, William Saroyan, Lawrence Durrell, James Jones och James Baldwin.

År 2002 återvände Whitmans dotter Sylvia till Paris och bokhandeln och började hjälpa sin far. George Whitman gick bort 2011, men bokhandeln är i Sylvias goda händer. Hon har introducerat många nya idéer och traditioner och det är en vacker plats att besöka.

Kön var inte så lång idag

Rummen är små, kala betongväggar, fyllda med bokhyllor och böcker. Här kan man hitta allt. På andra våningen finns rum i Sylvia Beach-stil, med soffor, bord och stolar och böcker som man kan läsa medan man tar en paus från Paris livliga gator.

Besökarna är många och jag var tvungen att stå i kö utanför i ungefär 20 minuter. Jag var där på eftermiddagen. Bara att komma in i butiken, se alla böcker, titta på alla människor runt omkring en som älskar böcker lika mycket som man själv gör, ger en speciell känsla. Även om det inte är samma plats som den ursprungliga bokhandeln får man en känsla för hur det var då. Man kan se Hemingway sitta vid skrivbordet och hamra på en skrivmaskin. Ta ner en bok från hyllorna och sätta sig i en fåtölj för att läsa, kanske studera något för sina berättelser. Ta en kaffe och prata med en författarkollega. En liten lugn vrå i ett annars hektiskt liv.

Det var inte tillåtet att fotografera, men Shakespeare & Company har en webbplats med foton och mer information. Det finns till och med en länk "Förbered ditt besök". Köpte jag något? Jag köpte tre böcker och en tygväska. Böckerna är inte billiga, men jag antar att man också betalar för platsen och möjligheten att vandra runt i historien en stund. När man kommer in i butiken, till vänster, finns en bokhylla med böcker från The Lost Generation, om det är det man letar efter. Jag var nöjd med mitt besök.