Sardinien ...

... början på turen

Till slut kom vi till Sardinien efter att ha tagit färjan från Livorno till Olbia. Det tog 8 timmar, och vi hade en hytt, så en mycket avkopplande resa. Vi åkte direkt söderut utmed östkusten för att ansluta oss till våra vänner som redan checkat in på en camping. Den var riktigt bra med två stränder, många träd som gav oss skugga under de varma dagarna, bra restauranger och barer, samt ett par riktigt bra restauranger i närheten. Vi vilade och njöt av ett lugnt liv med våra vänner. Vi stannade i fem dagar innan vi drog vidare söderut.

Första besöket blev en vacker strand med vit sand och turkost hav, söder om Orosei. Det var inte så grunt som campingplatsen, utan blev ganska djupt redan efter ett par steg ut i vattnet. Det var klart som en pool. Vi tillbringade dagen där på ett ställe med en liten restaurang/bar på stranden. Tyvärr fanns det ingen camping i närheten så vi drog vidare söderut och hittade en camping vid Cala Gonone. En liten stad med campingen mer eller mindre i centrum. Vi gick runt i staden och bukten och avslutade kvällen med en middag, med utsikt över havet. Tidig kväll för att förbereda oss för Monte Tiscali nästa dag. Vackert beläget i en nationalpark och ett av nuragiernas hem. Martin gick uppför berget till en grotta där det en gång låg en by. Jag stannade i dalen för att besöka banditen Corbeddus grotta och komplexet sa Sedda ‘e sos Carros

Banditen Corbeddus grotta

Det skulle vara en enkel väg in i grottan, trodde jag. Men inte. Jag var med en ganska stor grupp italienare, många i min egen ålder, och guiden började spurta uppför backen. Mer eller mindre åtminstone. Det var ingen liten kulle, den höjde sig rakt upp mot himlen, full av stenar, lera och rötter, så ingen lätt promenad. Halvvägs upp frågade jag mig verkligen om jag skulle klara det. Nåväl, det gjorde jag och gick in i grottan med viss förväntan.

Giovanni Corbeddu (1844-1899) ses som en sardinsk Robin Hood. Det sägs att han tog från de rika och gav till de fattiga. Nja, kanske inte så regelbundet, men han sägs ha hjälpt människor i nöd. 1880 anklagades han för att oegentligheter, kanske falskt, vem vet, så han var tvungen att gömma sig. Det verkar som om han begick en rad brott, vilket ledde till att han tog sin tillflykt till en grotta som nu har fått hans namn.

När han väl bosatte sig här verkar han ha övergett sin tidigare kriminella verksamhet och till att börja med spela rollen som fredsstiftare och skiljedomare i tvister. Ryktet säger oss att han var en vis man. 1894 arbetade han med myndigheterna som medlare vid frigivningen av två franska timmerhandlare som kidnappats i området. Han erbjöds ersättning men tackade nej. Trots allt fick han tio dagars respit och kunde återvända till Oliena (hans födelseplats) och stanna i byn obehindrat. Tja, de goda dagarna varar inte för alltid och 1898 fångades han in tillsammans med andra kriminella. När han försökte fly sköts han.

Grottan är ganska stor och innehåller flera "rum". Inuti har det gjorts arkeologiska utgrävningar och mänskliga lämningar från omkring 20 000 år sedan har hittats. Alla experter är inte överens om beräkningarna och vissa säger att det inte finns några solida bevis för närvaron av människor på ön förrän för cirka 10 000 år sedan. När vi går igenom grottan kan vi se ben från det utgrävda området. Ben- och stenredskap som användes av förhistoriska människor hittades och grottan har varit bebodd under flera perioder. Intressant nog fanns det också ben av utdöda endemiska djur i grottan. Djur som Sardinian Dhole, rådjuret Praemegaceros cazioti och lagomorfen Prologus sardus. Något för er att slå upp. Jag har gjort det lätt och länkat djuren.

När vi kom djupare in i grottan hamnade vi i en mindre och smalare grotta. Det verkar som om den användes för sammankomster, måltider och möjligen möten. Massor av graffiti, och några gamla etsningar på väggarna. Vi tog oss tillbaka vägen vi kom, klättrade upp för den stora stentrappan för att komma ut i naturen igen. Nu börjar den branta klättringen nerför. Väl nere får vi vila innan vi ger oss iväg på nästa utflykt.

Det nuragiska komplexet sa Sedda 'e sos Carros

Detta komplex var lättare att nå, bara en liten promenad uppför en annan kulle. Vi kom till en uppsättning stenar, som det var ganska svårt att läsa av. Eftersom guiden bara pratade italienska fick jag inte riktigt all information jag skulle ha velat ha. Vi har alltid internet, men guiden lät ganska kunnig och pratade mycket, så jag är säker på att jag missade många intressanta detaljer.

Namnet på komplexet på sardiska betyder "Vagnspass". Den är inte gammal, utan kommer från gruvarbetarna som använde den på 1800- och 1900-talen. Gruvarbetarna passerade här med sina vagnar fulla med kol och sliprar som skickades till Italien för järnvägsbyggen.

Denna nuragiska by användes av människor mellan 1200 och 700 f.Kr. Den är unik på grund av de två strukturerna knutna till vattenkulten. Den heliga källan har en cirkulär form och är omgiven av baggehuvuden från vilka vatten skulle rinna. Vattensystemet i komplexet är ett stort ingenjörsprojekt från Sardiniens förhistoria. Det finns också ett ceremoniellt bad där människor brukade bada och utföra renande ritualer.

Det är ett ganska unikt komplex och liknar ingenting jag har sett tidigare. Beläget en bit upp på kullen har man en magnifik utsikt över dalen. Jag tänker alltid på de stackars människor som var tvungna att bygga dessa komplex. Jag kan knappt föreställa mig de svårigheter det skulle vara på den tiden då allt gjordes för hand.

Parco Nazionale del Golfo di Orosei e del Gennargentu

När Martin väl kommit ner för berget fortsatte vi genom denna magnifika nationalpark. I mitten finns en enorm ravin som sträcker sig över nästan hela nationalparken. Vi såg det hela från ovan och hade en magnifik utsikt över ravinen och havet.

Det var ganska sent på dagen så vi gav oss inte ner i ravinen utan fortsatte till vår nästa camping vid Bari Sardo. Det var ännu en trevlig camping vid havet med sandstrand. Vi promenerade utmed stranden till Torre di Bardi, ett torn som vaktar den lilla byn. Vi stannade kvar i två nätter och njöt av lugnet. Nej, nej ... tystnaden? Inte med ett 20-tal motorcyklister ( i mogen ålder) från Berlin som campade bredvid oss, festande in i natten.