Quote of the week
“Science may never come up with a better office communication system than the coffee break.”
– Earl Wilson
Hej,
Hur börjar du din dag? Har du en speciell morgonrutin, eller går du bara till badrummet och sedan köket för att äta frukost? Vanligtvis är vi så upptagna nuförtiden att morgonrutinen med största sannolikhet är en stressig tid. Som tur är, för mig, är dessa dagar över, och jag njuter av en lång frukost, läser en bok, löser korsord eller sudoku. För att verkligen vakna behöver jag kaffe. Jag skrev om behovet av kaffe i Att njuta av en kopp kaffe, och nu hittade jag det intressanta citatet ovan om den magiska drycken; det bidrar till ett av de bästa kommunikationssystemen, och jag pratar inte om IT. Det är ett sätt att lämna jobbet en kort stund, träffa och prata med kollegor. Jag antar att det också kan vara ett bra sätt att prata om arbete, privata saker, politik eller vad man har på hjärtat. Det är kanske bättre att gå till cafeterian på ditt arbete än att stå och prata po kontoret, vilket framhålls i en rapport från Åbo universitet.
Småprat
SVT publicerade för ett tag sedan en artikel som presenterade en rapport från den finske forskaren Valtteri Hongisto från Åbo universit i Finland. Han fann att småprat i bakgrunden påverkar oss negativt medan vi jobbar. Han hänvisar till akustik och ljudnivåer på arbetsplatsen och att arbetsgivare bör ta ett större ansvar för att omgivningen är lämplig som arbetsplats. Det ökade ljudet ger högre nivåer av kortisol och snabbare hjärtslag vilket kan leda till hälsoproblem. Åtminstone blev detta resultatet i en testgrupp på 20 personer som fick jobba med småprat runt omkring sig. Han säger att det är viktigt att förstå att det inte bara är den ökande ljudnivån som är en risk, utan också hur bruset påverkar våra känslor.
Jag tänker på mig själv, på mitt ensamma kontor, när jag använder webbplatsen Coffitivity där man kan lägga till bakgrundsljud som om man satt på ett café. De annonserar webbplatsen som: "Coffitivity återskapar omgivningsljudet från ett kafé för att öka din kreativitet och hjälpa dig att arbeta bättre. Beprövad och sakkunnigt granskad, se forskningen för att lära dig mer.” Forskningen de hänvisar till säger:
Everybody says their product is proven by research, right? Well...ours actually is.
According to a peer-reviewed study out of the University of Chicago, "A moderate level of ambient noise is conducive to creative cognition." In a nutshell, this means being a tiny bit distracted helps you be more creative. This is why those AHA moments happen when we're brushing our teeth, taking a shower, or mowing the lawn! If we're not focused too much at a task at hand, we come up with awesome stuff. In the coffee shop, the chatter and clatter actually distracts us a tiny bit and allows our creative juices to start flowing. It sounds crazy, but it works!
That said, don't take our word for it.”
Det finns en länk till studien på hemsidan, om du är intresserad av att läsa mer. Jag måste erkänna att jag gillar lite brus i bakgrunden då och då. Det bästa här är att du kan kontrollera det. Jag överväger till och med, då och då, att gå till ett kafé eller restaurang och sitta där och skriva. Kanske måste jag omvärdera detta scenario. Och du då? Tycker du om att småprata, eller ha låg ljudnivå omkring dig när du arbetar?
Dagens stoiska tanke
Jag läste det dagens citatet från The Daily Stoic av Ryan Holiday och Stephen Hanselman för den 15 februari. Det är ett citat av Marcus Aurelius och det handlar om mardrömmar och hur vi hanterar vår oro och rädsla.
“Vakna och återfinn dig själv! Och precis som du vid ditt uppvaknande finner att det bara var drömmar som oroade dig, ska du vaken betrakta livets obehag såsom endast drömmar.” - Marcus Aurelius, Självbetraktelser, 6.31
Det hänvisar till den stoiska idén att många av de saker som upprör oss är en produkt av vår fantasi, inte verkligheten. Jag kan känna igen mig i det. Jag oroar mig ofta för saker, inbillade, och sedan händer de inte. Men de verkar så verkliga, men är möjligen bara som en dröm, till och med en dålig sådan. Man bör fråga sig om det är vettigt. I en dröm ställer vi inte den frågan, vi måste bara följa med. I det verkliga livet, om vi oroar oss eller blir upprörda över saker som vi ofta inte kan påverka, är det som att vakna upp och fortsätta den onda drömmen. Vissa verkar ha insett detta:
Raymond Chandler till sin förläggare: "I never looked back, although I had many uneasy periods looking forward."
Thomas Jefferson i ett brev till John Adams: "How much pain have cost us the evils which have never happened!"
Seneca: "There is nothing so certain in our fears that’s not yet more certain in the fact that most of what we dread comes to nothing."
Jag kommer definitivt att försöka tänka på dessa råd nästa gång jag är orolig eller är rädd för något. Fantasin kan vara väldigt stark, men det är inte verkligt. För ett lyckligt liv säger stoikerna till oss att fokusera på det du kan kontrollera. Marcus Aurelius menar att vi har makt över vårt sinne, men inte händelser. Det är en fråga hur du tolkar det som händer omkring dig. Som Voltaire sa: "Det viktigaste valet du gör varje dag är att vara på gott humör."
Mitt bästa minne från att skriva på ett cafe var nere i Spanien. En rysk kirurg och jag rymde från vår trista sal på engelska skolan till ett cafe nere vid stranden, beställde en stor flaska vatten och satt med varsin dator och skrev. Cafeägaren applåderade, vi drog kunder. Han hade aldrig haft så många någon gång som under den veckan vi satt där med vår vattenflaska och skrev. Annars tycker jag om min terrass här, där jag skriver till ljudet från trädgårdsarbetarna, koltrasten och kanariefågeln.
Så sant. Grubblande tar energi till ingen nytta.